"Nu sitter jag på flygbussen på väg till Landvetter och inatt landar jag i Mexico City"

Nu har jag varit i Sverige i nästan en vecka. Det har gått på en sekund, men den har innehållit mycket. Min lärare på fältkursen i Vietnam sa att den största kulturkrocken brukar bli när en kommer hem och jag tror jag håller med. När en åker iväg är en så förberedd på att saker kommer vara annorlunda.

Nu har jag varit i Sverige i nästan en vecka. Det har gått på en sekund, men den har innehållit mycket. Min lärare på fältkursen i Vietnam sa att den största kulturkrocken brukar bli när en kommer hem och jag tror jag håller med. När en åker iväg är en så förberedd på att saker kommer vara annorlunda.

Ibland tror jag nästan att vi förväntar oss att människor ska vara mer olika oss än vad de faktiskt är. Som varje gång jag har insett att jag ser på samma streamade serier som någon på andra sidan jordklotet. Att komma hem ger mig ofta motsvarande förvåning. Jag tror ofta att allt ska vara sig likt, och det är det nog, men jag är inte densamma. Det är det som är chocken.

Som förra sommaren när jag kom hem och blev riktigt dålig i magen för att jag återigen bytte bakterieflora. Den här gången blev jag alldeles till mig för att se hundratals föreningsmedlemmar samlade till ett distriktsårsmöte. Styrelsen blev ifrågasatt av en alldeles vanlig enskild medlem. Wow, tänkte jag. Efter att ha studerat och bott i en enpartistat i ett par månader blev medlemsdemokratin inom det svenska civilsamhället något alldeles särskilt. Jag njöt av ett möte som många andra rapporterade var fruktansvärt långtråkigt.

När jag har varit borta ett tag funderar jag också mycket på vad som är svenskt. Det jag har saknat med Sverige när jag varit i Vietnam är framför allt utrymme. Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo. Kollektivtrafik som fungerar är en annan sak. Det var länge sedan jag uppskattade Västtrafik så mycket. Nyttig mat kommer nog på tredje plats. Herregud vad näringsrik kost vi äter! Till och med mellanmålen på Pressbyrån innehåller ju fiber. Aldrig mera chips till mellis. Tack och lov för det. Sammanfattningsvis är alltså Sverige för mig en plats med väldigt lite folk och bebyggelse per kvadratmeter, ordning och reda samt hälsokost. Jag glömde nämna regn, men det säger väl sig självt?

Nu sitter jag på flygbussen på väg till Landvetter och inatt landar jag i Mexico City. Innan jag planet lyfter ska jag köpa en kanelbulle.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se