Samhällsvetaren som siktade framåtNamn: Sophie Persson |
Sophie Persson klev in på arbetsförmedlingens kontor en höstdag för sju år sedan. Hon hade precis läst klart en sista sommarkurs i administrativ teknik och hade ett examensbevis där det stod fil kand i sociologi.
– Det kändes lite overkligt. Jag minns att jag tänkte: Ska jag börja jobba som utredare nu, eller vad ska jag göra?
Svårt med titel
Idag har hon utsikt över vattnet från sitt nyrenoverade kontor på Boplats Göteborg och så varierade arbetsuppgifter att det inte går att hitta ett bra namn för hennes tjänst.
I brist på bättre kallas hon utredningssekreterare och ibland administratör, men inget känns perfekt för att beskriva vad hon egentligen gör.
– Jag har pratat om det med min chef och med min sambo. Vi försöker hitta på en titel som passar, men det går inte riktigt. Det här jobbet är så speciellt, säger Sophie.
Ville ha kontor
Redan när hon påbörjade sin första kurs på samhällsvetarprogrammet i Borlänge, hade Sophie bestämt sig för att läsa tre år, inte mer eller mindre. Exakt vad hon ville jobba med sedan visste hon inte, men hon hade en känsla av hur det skulle vara.
– Jag ville inte plugga till en toppexamen, utan tillräckligt för att få ett okej jobb. Och jag ville ha ett kontor. Med papper och struktur, säger hon och ler lite bakom sitt välordnade skrivbord.
Fick fel jobb
Vägen dit gick via en åker i Frölunda. Där låg den idrottsklubb där hon fick sin första praktikplats från arbetsförmedlingen. Då hade hon varit arbetslös i tre månader.
– Jag kände i hela kroppen när jag gick dit att det här är så fel. Och det var det ju också, säger Sophie, som ägnade dagarna åt att skriva av uppgifter från olika papper i en dator.
Perfekt praktikplats
Under praktiktiden flyttade hon från centrala Göteborg till Angered. Resan till idrottsklubben tog nu en och en halv timme, enkel väg. Men flytten hade en fördel: Sophie bytte arbetsförmedling och fick en arbetsförmedlare som hon beskriver som supertrevlig och verkligt engagerad. En dag ringde han och berättade att han hittat en perfekt praktikplats åt henne.
Några dagar senare träffade Sophie sina blivande arbetskamrater för första gången.
– Jag började i receptionen och det var inte heltid. Men jag trivdes. Och efter bara några veckor fick jag representera Boplats helt själv på ett möte, berättar hon.
Jobbade och jobbade
Dessutom gjorde hon en enkätundersökning om företagets service.
Under praktikperioden skulle ett nytt system för bostadssökande tas i bruk. För Sophies blev det ännu ett sätt att visa att hon behövdes. Massor av information skulle flyttas, och hon fick jobba extra.
– Det var i augusti och jättevarmt. Det var fullt av folk på uteserveringarna på kvällarna och jag bara jobbade och jobbade, med alla fönster öppna. Men det var bra. Jag tänkte att nu finns alla möjligheter att ta för sig och bli kvar. Om jag gör det här så kommer jag att vara den som kan systemet bäst sedan.
Sophies praktik förlängdes och efter drygt ett år fick hon fast jobb. Sedan flera år tillbaka har hon lämnat receptionen. Just nu har hon bland annat hand om kontakter med hyresvärdar och bostadssökande.
Uppsatserna viktiga
Trots att hon inte visste exakt vad hon ville jobba med när hon började plugga, eller ens när hon tog examen, så har hon nytta av de ämnen hon läst, säger hon.
– Mitt jobb handlar mycket om bemötande så jag har haft stor nytta av socialpsykologin. Uppsatserna är också viktiga när jag gör undersökningar och rapporter.
Om det är något hon har saknat är det praktiska erfarenheter redan under utbildningen.
– Jag kom hit och hade läst om människor, men inte träffat dem.
Hon berättar att hennes jobb ofta innebär svåra, känslomässiga möten med personer som är desperata efter en bostad, men också strukturerat pappersarbete och att hon måste klara av båda delarna.
– Även om jag planerar min dag, så kan jag inte vara säker att det blir som jag tänkt. Det kan alltid komma något akut emellan.
Vill utvecklas
Det har varit viktigt för Sophie att ha ett jobb där hon kan utvecklas. På Boplats har hon fått testa nya saker hela tiden. På sex år har hon gått från nyfiken praktikant till en person med erfarenhet och överblick.
– Det gör att det är spännande och kul att gå till jobbet varje dag. Jag skulle inte trivas om det inte var så. Då får man göra något åt det, säger hon.
Trots att hon tycker om sitt arbete undviker Sophie ofta att berätta var hon jobbar när hon träffar nya människor.
– Det finns inte en frisör som inte letar lägenhet, säger hon.
Alla vill veta hur man får en bostad i centrala Göteborg. Sophie får ständigt förklara att det inte är hon som bestämmer det.
Bra känsla på söndagarna
På frågan om vad hon gör om tio år tvekar hon lite. Till slut kommer hon fram till att det viktiga inte är var hon arbetar, utan att hon får fortsätta att lära sig nya saker och utmanas och att hon gärna vill fortsätta att arbeta med bostäder.
– Jag tror inte att det är bra att vara i min ålder och inte vilja se någon förändring på tio år, men samtidigt så är jag väldigt nöjd med hur jag har det just nu, säger hon.
– Just den här känslan du har på söndagskvällen. Att det inte är ångest, utan att jag ser fram emot att jobba. Det är så viktigt. Jag har sådan tur som känner så.
text: vera hovne
foto: stefan mathisson
