Intrikat system. På Preems raffinaderi på Hisingen förvandlas 345 000 fat olja till bensin varje dag. Att besöka avdelningar och hjälpa till att utveckla verksamheten är det som Pernilla Elfving, kvalitetschef på Preemraff, tycker är roligast med jobbet.

På Preemraff på Hisingen i ­Göteborg finns ett rigoröst säker­hetssystem att ta sig ­igenom innan besökare kommer in i huvudbyggnaden. Låsta dörrar, ­elstängsel, vaktkur, personlig passerbricka. Men så finns det också stora risker på en ­arbetsplats som hanterar stora ­mängder olja och ett raffinaderi som omvandlar 345 000 fat olja till bensin om dagen. En gång under de senaste åren har det hänt en olycka, en brand, berättar Pernilla Elfving.

Naturliga steg

Hon kom till Preemraff 2001, efter några år på Volvo där hon jobbade med katalysatorutveckling. Det jobbet fick hon efter att ha avlagt en doktorsavhandling inom kemi på Göteborgs universitet 1994. Avhandlingen handlade om luftföroreningars påverkan på natursten och ledde vidare till nästa jobb.
– Utan doktorsavhandlingen hade jag aldrig fått det jobbet, det blev ett naturligt steg eftersom ämnena låg nära varandra, säger Pernilla Elfving.
Steget till Preemraff var desto ­större. Hon började som laboratoriechef 2001. På ett laboratorium styrs arbetet till stor del av fastställda metoder och rutiner.
– Allt är kopplat till säkerhets­föreskrifter och det finns beskrivet i ­detalj exakt hur allt ska göras. Efter att ha jobbat med det kändes det som ett ­naturligt steg att gå vidare med kvalitets­frågor inom företaget då den möjligheten erbjöds, säger hon.

Inte pekpinnar

2009 tog hon steget till att bli kvalitets­chef på Preemraff i Göteborg och ­Lysekil.
– Hur styr vi företaget, hur vill vi vara organiserade, vilka rutiner har vi? är några frågor jag jobbar med, förklarar hon.
Roligast tycker hon är att besöka avdelningar och hjälpa till att utveckla verksamheten tillsammans med de anställda.
– Det gäller att inte komma med pekpinnar utan att kunna kommunicera nya sätt att jobba som effektivi­serar, säger hon.

Just den här dagen när Spionen är på besök är det ett planerat driftstopp i hela anläggningen. Varje skruv som binder samman milslånga rör ska öppnas och skruvas igen, sedan ska det kontrolleras så att det utförts på rätt sätt, så det inte sker någon läcka någonstans. Pernilla Elfving drar på sig skor med stålhätta, skyddsoverall och hjälm. På bröstet monteras en ­gasmätare fast.
– Om den börjar pipa måste vi ta oss ut, säger hon.

Full skyddsutrustning

Anläggningen ligger utomhus under bar himmel och utgörs av ett oräk­neligt antal rör som slingrar sig likt ett gigantiskt spindelnät högt upp
i luften. På flera ställen står mon­törer och skruvar och drar i bultar och muttrar. Pernilla Elfving ansluter sig till gänget och kommer att vara ute
i anläggningen så länge stoppet ­pågår. Runt oss cirkulerar en person som är säkerhetsansvarig och som ­verkar ­oerhört mån om att allt går lugnt till. Trots att vi bara ­befinner oss inne i anläggningen en kort stund är det full skyddsutrustning från topp till tå som gäller för samtliga.

Stoppet pågår under flera veckor, men för Spionens del blir det bara ett kort besök inne i ­raffinaderiet. Under studietiden hade Pernilla Elfving ett stort intresse för natur­vetenskap i stort, med fokus på biologi. Men hon insåg snart att karriärmöjligheterna var fler inom kemi än biologi och gjorde tidigt ett strategiskt val.
– Jag har alltid gillat natur och har ett stort miljöintresse, och inom kemi såg jag att arbetsmarknaden var större, säger hon.

text och foto: mathilda andersson nwachukwu