Ida Emanuelsson fick inga jobb som gymnasielärare efter examen. Istället sökte hon jobb på förskolan Tindra. Nu är hon snart ställföreträdande förskolechef.

Det är strax efter lunch och barnen på avdelningen Vattnet stojar runt i lekrummet. Vid ett bord sitter Ida Emanuelsson tillsammans med tre barn och pysslar med hemgjord skär leklera.
– Benjamin, kan du skicka kaveln? Vet du vad en kavel är? Kaveln är det där som du plattar ut med, förklarar hon när Benjamin sträcker fram en peppar­kaksform.
Hon tittar upp, och konstaterar:
– Att jobba på förskola är egentligen inte så annorlunda mot att jobba på gymnasiet, i alla fall inte om du är nyfiken som lärare. Det är mycket undersökande och mycket diskussion.

Vågade satsa

Ida Emanuelssons väg till läraryrket började när hon vikarierade som lärare på det estetiska programmet på sin gamla gymnasieskola. Efter det gick hon en estetisk utbildning på folkhögskola, och bestämde sig för att utbilda sig till gymnasielärare med inriktning bild och form och religion. Men efter examen fick hon inga gymnasiejobb. Istället bestämde hon sig för att söka brett, hittade en annons för en tjänst på en nystartad förskola med hållbar utveckling och blev intresserad.
– Jag tänkte "Varför skulle de vilja ha mig, som inte är förskollärare." Men de vågade satsa, säger Ida.

Nu har hon jobbat på förskolan Tindra i tre år, och har precis kommit tillbaka efter att ha pluggat förskolelyftet så hon ska få behörighet som förskollärare. Men trots att hon egentligen är gymnasielärare tycker hon att hon har väldigt stor nytta av sin utbildning även i jobbet som förskollärare. Som utbildad i bild och form har hon mycket kunskap om olika material, vilket kommer väl till pass när barnen ritar och bygger. På hyllorna i Tindras kombinerade pyssel och matsalsrum finns lådor fulla med saker man kan skapa med, och i hörnet väntar en rulle hönsnät.
– Barnen är alltid väldigt intresserade av olika material och vad de används till, säger Ida Emanuelsson.

Nästan en livsstil

Men det hon framförallt tycker att hon har nytta av är den syn på den pedagogiska processen som hennes utbildning har gett henne.
– Det handlar om hur man ser på människan, på demokrati och om att kunna möta folk. Det märks direkt när barnen tycker att jag tar dem på allvar, säger hon.

Det var också anledningen till att hon valde att bli lärare. För att hon ville jobba med människor på ett utvecklande och pedagogiskt sätt. Att vara lärare är nästan en livsstil, konstaterar hon.
– Man kommer aldrig ifrån det och man är aldrig ledig. Det får man vara beredd på. Men jag tycker inte att det är stressande. Det är inte så att jag går runt och tänker på mitt jobb när jag är ledig. Men jag tänker på vad syftet och målet är, hur jag ska förbättras och utvecklas och bli en bättre pedagog.

Egentligen var det först sista terminen på lärar­utbildningen som hon kände att hon hade hittat rätt. Och nu, efter tre år på Tindra, känner hon sig trygg och säker som lärare. Men den känslan kom inte på en gång. Den första tiden efter examen var ganska jobbig.
– Och det berodde inte på att jag hamnade på förskolan, utan för att jag var uppjagad och hade svårt att koppla bort jobbet, säger hon.

Men hon märkte snabbt att hon trivdes med arbetet, och med att ingå i ett lärarlag. Hon uppskattar också att dagarna är så varierade. Hon är utomhus med barnen, de äter, hon har samtal med föräldrar och kollegor och hon jobbar med administration. Och ännu mer omväxling blir det nu när hon tillträder tjänsten som ställföreträdande förskolechef.
– Ibland när jag är ute med barnen tänker jag att "Om jag jobbade på gymnasiet skulle jag inte kunna vara ute nu".

Men trots det tror hon inte att hon skulle säga nej till en gymnasietjänst ifall det dök upp någon sådan.
– Jag kan sakna vuxna diskussioner. Barn har fantastiska hypoteser och teorier, men det är något annat att diskutera med nästan vuxna eller vuxna. Men jag skulle verkligen inte ta vilket gymnasiejobb som helst.

text: lina söderström

---