Essä
En av Cletus Spucklers vänner: "It angry´s up my fists.I just remembered my feud with this here tree."
Bart Simpson: "So, you guys have any video games?"
Cletus son: "Nope, but my mama brought some of these boom potatoes from Iraq."
Hur samhället påverkas av media och vice versa är fascinerande, hur medias representation av språk och socialgrupp bidrar till attityder i samhället likaså. Därför valde jag under våren 2009 att i min uppsats titta närmare på hur socialgruppstillhörighet framställs i samhällssatiren Simpsons, en av tv-historiens längsta serier.
Cletus är en lantis med låg IQ på grund av inavel eller kvicksilverförgiftning. Han bär t-shirt och jeans, är orakad, okammad och har dålig hållning. Cletus familj ser sig som självständiga outsiders. Var gång Cletus syns spelas bluegrass och hans röst påminner om Långbens, vars engelska namn Goofy betyder knasig. Som jämförelse möter vi den välutbildade, välklädde och välrakade Side Show Bob. Han är konservativ republikan, musikaliskt begåvad och högaktar kultur, samtidigt som han hyser förakt mot vanligt folk av lägre socialklass. Hans förakt uttrycks ofta explicit, som när han kallar en hotellpojke för "hjärnlös bagageapa".
Grammatiskt väljer Cletus kortformer, slang och dialekt. Cletus nätverk bryr sig inte om grammatiska regler utan använder en vokabulär som syftar till att kommunicera inom gruppen, där de finner identitet, tillhörighet och trygghet. Uttalsmässigt ses vokalförändring och reduktion i form av "you" till "ya" samt utelämnande av konsonant och assimilerande sammanslagning i form av "kind of" till "kinda". Detta ger ett snabbare och enklare uttal, som ofta härleds till lägre socialgrupper. Cletus vokabulär är kopplad till hembränt och vapen, vilket ytterligare betonar livet utanför staden och i skogen, där lantisarna skapar sina egna levnadsregler.
Cletus socialgrupp framträder även via barnen, som bär urvuxna eller för stora kläder och har undermåliga tänder, vilket tyder på låg social status. Vidare exempel ses när de skall räkna; "En, två, bakvänt E, enbent triangel, bananvarmkorv [...]". De kan alltså inte räkna, beroende på bristande skolgång eller låg intelligens.
Side Show Bob använder standarddialekt utan vardagliga former eller slang. Även i fängelset, till sin vän Snake, väljer han grammatiskt korrekt "going to" istället för den vanliga sammanslagningen "gonna". Vidare uttalar han ord omsorgsfullt i en form av hyperkorrektion, vilket tolkas som vilja att sträva uppåt på den sociala stegen. Han söker perfektion och har en överlägsen ton, med pretentiösa meningar som kopplas till hans dyrkan av högkultur. Side Show Bob markerar status genom religiösa liknelser, metaforer och citat på främmande språk, vilket står i motsats till lägre socialgrupper som har mindre möjligheter att resa och utbilda sig. Samtidigt är hans citat cyniska i den bemärkelsen att den enda anledningen till att han umgås med någon från en lägre socialgrupp, som karaktären Selma, är att få tillgång till hennes försäkringspengar. Side Show Bob talar nedlåtande om Selma och tilltalar henne med "usted" (ni) istället för "tu" (du), vari han betonar sin smarthet, hennes dumhet och distans från hans sida.
Vid en jämförelse av Cletus och Side Show Bobs språk, ses att den senare drivs av en önskan att tillhöra en högre socialgrupp än den han vistas i, medan Cletus visar stolthet i gruppen han är en del av. Side Show Bob inte bara strävar uppåt, utan förringar samtidigt neråt i sitt förakt gentemot individer som han anser vara av längre social status.
Jag kom i uppsatsen fram till att språkliga val och preferenser i Simpsons stämmer väl överens med karaktärernas tillhörighet i olika sociala klasser och hur dessa avbildas i media. Hur grupperna avbildas hänger ihop med fördomar om skillnader i samhället, influerade av hur värderingar och beteenden uppfattas. Detta understryker att samhället påverkar media, samtidigt som media påverkar samhället, där språkliga variationer kopplade till socialgrupp förstärks och bevaras samtidigt som de är normerande.
Språket innebär symboliskt kapital, vilket bidrar till att skapa ett samhälle där språk kan bestämma sociala relationer. Hur vi väljer att prata och uttrycka oss beror alltså på sociala faktorer som är viktiga för oss, som att skapa identitet samt etablera och upprätthålla relationer i grupper och samhället. Språket är också en markör för vilka värden som premieras i ett nätverk eller i samhället. Labov fann likheter mellan arbetarklassdialekter utan geografisk närhet, istället sågs attityder, värden och kultur gemensamma inom olika nätverk i samhället.
Människan är en flockvarelse i behov av bekräftelse, där språket är ett sätt att manifestera vem jag är, vem du är och hur vi skall agera. Vi behöver referensramar för att kunna förhålla oss till varandra, ett exempel är barnmorskorna som inte kunde tilltala nyfödda bebisar utan att veta vilket kön de hade. Hemma i tv-soffan sitter vi tryggt och förfasar oss över hur andra är, medan vi i samförstånd nickar och ler åt hur tokigt de på tv beter sig, för inte är väl vi sådana? Samhälle och media befinner sig i en växelverkande reproduktiv process där media ger en bild av samhället. Hur vi agerar baseras på erfarenheter och referenser, ofta erhållna från just media. Hur vi agerar är det som skapar samhället, som ger influenser till medieskapare, för de är ju också människor, medskapare av samhället. Eller, som Lisa Simpson säger: "Det är som om de såg vårt liv och visade det på tv".
text: jessica petersson
illustration: nathali chan
Jessica Petersson har utöver fristående kurser i pedagogik, kostvetenskap, media- och kommunikationsvetenskap läst lärarprogrammet vid Göteborgs universitet. När det var dags att färdigställa studierna inom engelska fick hon inom ramen för examensarbetet välja litterär eller språklig inriktning. Hennes val föll då på språk, med fokus på hur språket kan ses som en markör på sociala företeelser. Hon är intresserad av hur vi påverkas av vår omvärld och hur vi som individer influerar samtiden. Ovan nämnda examensarbete ligger till grund för denna essä.
