”Hemma övergår arbetet till fritidsysselsättning”
Vet du att den som är ytterst ansvarig för din utbildning vaknar klockan fem varje morgon – av sig själv? Eller att hon har en Oscar i sitt arbetsrum och är professor i neurokemi? Fast, du kanske inte ens vet vad Göteborgs universitets rektor heter? För GU:s mesta makthavare Pam Fredman är både en stor kändis och en doldis.
Pam Fredman
Arbete: Rektor för Göteborgs universitet sedan 1 juli 2006. Ordförande för Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
Har gjort: Dekan på Sahlgrenska Akademin 2003-2006. Professor i neurokemi 1997. Doktorerade i neurokemi 1979. Civilingenjör vid Chalmers i kemiteknik 1971.
Bor: Örgryte
Ålder: 60
Familj: Man och tre barn
En vanlig dag på jobbet är full av möten
05.00 Vaknar. Jag läser tidningen äter frukost och har tid för mig själv. Ibland kan jag sätta mig vid datorn och läsa något eller jobba lite. Eller lägga i en tvätt.
06.30 Promenerar till jobbet. Det började jag med när vår senaste hund dog. Då blev det inga naturliga vardagspromenader. Om jag behöver bil på jobbet kan jag låna någon av universitetets miljöbilar.
07.00 I universitetets huvudbyggnad. Läser mail, förbereder inför dagens möten.
07.30 Möte med universitetsledningen.
08.30 Möte med universitetets kommunikationschef
09.30 Läser på inför ett möte med European University Assocation på fredag. Jag skulle åkt dit som ordförande i SUHF, men eftersom det är doktorspromotion samma dag kan jag inte. Men jag måste ändå läsa handlingarna.
10.30 Möte med avdelningen Akademiska högtider om förberedelserna inför doktorspromotionen, som är universitetets största högtid.
11.00 Möte med Spionen
12.00 Lunchmöte på Vasa allé med Samhällsvetenskapliga fakultetens dekan Helena Lindholm Schultz och professor Bo Rothstein om bland annat nya Centrumbildningar.
14.00 Träffar före detta statsminister Ingvar Carlsson. Han har ett uppdrag inom Västra Götalandsregionen och ska intervjua mig för det.
16.00 Möte med Chalmers rektor Karin Markides.
17.30 Promenerar hem
18.00 Hemma i Örgryte. På kvällen läser jag Igelkottens elegans av Muriel Burbery, en bok som för en gång skull inte alls har något med universitets- och högskolefrågor att göra.
Bildgalleri: Pam Fredman
Det står REKTOR på dörren med stora bokstäver. Den finns på första våningen i universitetets huvudbyggnad i Vasaparken och den är låst. När vi ringer på är det inte alls någon rektor innanför, utan två kvinnor bakom stora skrivbord som myndigt säger åt oss att vänta. Utanför.
Fotografen tar en bild av den stängda dörren så länge. Jag påminner mig igen om varningen jag fått av personer som träffat Pam Fredman tidigare: se till att vara väl förberedd. Vet du inte vad du vill med dina frågor kommer hon inte att försöka lösa det problemet åt dig. Särskilt inte om hon är på dåligt humör.
Staten bestämmer
Så dyker hon upp. Ljus och välklädd, med rak rygg och ett vänligt leende. Tryggt lotsar hon oss förbi de vaktande kvinnorna, in i sitt tjänsterum. Det vetter mot norr, och trots fyra stora fönster lyckas solen aldrig ta sig in här. Kanske är det därför som tavlan över det rejäla skrivbordet föreställer en soluppgång. Fast Pam Fredman har inte valt den själv. Som rektor har hon makten över 39 000 studenter, 5000 anställda och en budget på 5 miljarder, men bestämma vad hon ska ha på väggarna, det får hon inte. Det gör Statens konstråd.
– Men jag kan säga ifrån om det är något jag verkligen inte vill ha, om det får mig att må illa eller så.
Möten, möten, möten
I en bokhylla står en miniversion av en Oscarsstatyett. Den är en present från studenterna när hon slutade som dekan, alltså högsta chef, på Sahlgrenska akademin, för att ta över som rektor för Göteborg universitet.
– Jag vet inte varför de valde just en Oscar, men jag lovade att den ska stå här.
Annars finns det få personliga saker i rummet, bortsett från två par glasögon bland papprena framför datorn. Pam Fredman slog på den strax före klockan sju i morse.
– Jag vaknar av mig själv klockan fem. Jag sätter klockan, men jag behöver egentligen inte det. Min mamma och min bror är likadana.
Sedan dess har hon haft tre olika möten och läst in sig på handlingarna för ännu ett, som hon inte hinner vara med på. Nu är klockan elva.
Du leder en enorm organisation. Vad är viktigast i ditt jobb, disciplin eller passion?
– Egentligen tycker jag att det är passion man behöver. Jag brukar säga att jag har världens roligaste jobb, för det har jag. Det är fantastiskt! Men disciplinen är ändå en viktig del, för att det här ska fungera. Det är lite olika frågor. Men det ska finnas passion på ett universitet – det tycker jag!
Förutom att du tycker det är roligt, vilka egenskaper gör att du passar som rektor?
– Att jag är tillgänglig, rak och att jag lyssnar. Samtidigt måste jag fatta beslut. Jag tror att man upplever att man får framföra sina åsikter, kan föra en dialog, med mig. Det tycker jag är väldigt viktigt trots att jag har rollen att jag måste fatta beslut.
Men Göteborgs universitet är erkänt svårstyrt. Pam Fredmans företrädare Gunnar Svedberg sägs ha jämfört rektorsuppdraget med att leda nio hankatter i koppel. Samhörighetskänslan är inte alltid på topp. Många fakulteter är vana vid att få sköta sig själva, och vill fortsätta med det.
– Det är en ständig kamp att få alla att känna att alla tillhör samma organisation, samtidigt som de olika delarna ska få behålla sin särart. Men vi måste kunna agera som ett universitet, och det är viktigt att vi uppfattas så.
Känner du att du har makt?
– Arbetet med forskning och utbildning är en av samhällets viktigaste delar. Jag brinner för det, och i min roll har jag möjlighet att vara den som är med och påverkar. Eftersom jag träffar en rad olika personer, både på departementsnivå och på EU-nivå, kan jag lyfta det som är viktigt. Jag tycker att det är väldigt roligt att ha den rollen. För mig är det en grundläggande viktig fråga att det finns tillgång till utbildning för alla. Det har det alltid varit.
Varför är det viktigt?
– Utbildning är ju en glädje för dig själv, för din egen personliga utveckling, samtidigt som det naturligtvis också öppnar möjligheter för ett intressant yrkesliv. Men det grundläggande är att kunskap i sig har ett värde för dig som individ. Vi ska ha krav på att man ska prestera, men det ska vara givet individens egna förutsättningar och intressen och inte någon plånbok eller annat som styr vem som får studera. Det är ju inte någon hemlighet att jag är emot studieavgifter.
Men i våras beslutade riksdagen att införa studieavgifter för vissa utländska studenter, från och med nästa höst. Vad hade du för makt att påverka inför det beslutet?
– Jag har framfört mina synpunkter, men det fanns en väldigt stark politisk drivkraft i att genomföra avgifterna. Det fanns inte heller en enad högskolesektor mot förslaget. Om det nu hade hjälpt om alla hade varit enade, det vet jag inte.
En gräns för rektors makt finns alltså vid politiken. Men det är också därifrån den stammar. En universitetsrektor utses av regeringen, för sex år i taget. Pam Fredman har två kvar och som det känns idag vill hon stanna en period till. Hon är mitt i arbetet med att omorganisera universitetet, och ser en stor utvecklingspotential i universitets bredd för att skapa nya utbildningar och inriktningar, som passar nya kompetenskrav från arbetsmarknaden. En annan vision handlar om att öka samarbetet med det omgivande samhället.
– Samtidigt är det viktigt att värna om vår unika roll. Vi ska varken ha ekonomiska, ideologiska eller politiska påtryckningar, när det gäller resultatet och inriktningen av vår utbildning och forskning.
Den egna forskningen har däremot fått stå tillbaka för rektorsuppdraget. Pam Fredman är har en lång forskningskarriär bakom sig, är professor i neurokemi och har bland annat ägnat sig åt den lilla fettmolekylen sulfatid, och dess betydelse för utvecklingen av ett vaccin mot diabetes.
– Jag tyckte att det var oerhört jobbigt att släppa forskningen när jag tillträdde, men jag har kommit över det. Jag vet ju inte ens från dag till dag hur schemat ser ut. Det är inte realistiskt att tro att jag skulle driva forskning på de få timmar som blir över.
Hur mycket jobbar du?
– Det är svårt att säga, kanske 50 timmar i veckan. Jag tycker att detta är min hobby också, precis som forskningen var. Det är svårt att dra gränser om man som jag har förmånen att få jobba med sitt eget intresse. Jag tycker om att läsa om saker som tillhör jobbet. När jag forskade brukade min man säga att när jag kom hem så övergick arbetet till fritidssysselsättning, även om jag egentligen läste om samma sak.
Kanske en proposition, eller en utredning eller så?
– Nja, de är väl inte det roligaste, men det finns mycket annat. Det kommer många böcker om vad som händer inom universitetsvärlden.
Vad ska du läsa ikväll?
– Då ska jag försöka läsa färdigt Igelkottens elegans av Muriel Burbery. Den är jättebra och har inte alls något med mitt jobb att göra. Det är skönt att ibland få kliva ur den här världen och göra något annat..
text: vera hovne
foto: frida klingberg
