SPIONEN.SE

Soldaterna dök upp klockan två på natten, skrek åt hans yngre ­syskon och slog sönder inredning i huset. De lät honom inte säga adjö till sin familj innan de försåg honom med handfängsel och förde bort honom till en förhörsanläggning där han fick stanna i en månad.

Under de första 15 dagarna för­hördes han bara om sin person och sin familj, först efter 20 dagar tilläts han ta kontakt med en advokat och det var endast under de sista 10 dagarna på förhörsanläggningen som Jihad Amire fick veta varför han egentligen gripits när förhörsledarna började fråga honom om hans inblandning i sitt universitets studentorganisation.

Studentorganisation

Jihad är en prydligt klädd fysik­student, han är 23 år och är snart färdig med sin utbildning på Najah Universitetet i Nablus. Det var i augusti 2009 som han greps i sitt hem i Madama utanför Nablus.
– De vill att vi ska veta att vi fortfarande är under ockupation och att de gör vad de vill, säger Jihad när jag frågar varför han greps.
– De vill inte att vi ska utbilda oss.

Han säger att utbildade människor är ett hot mot den israeliska ockupationsmakten och att militären ständigt strävar efter att hålla nere det ­palestinska civilsamhället.
Efter en månad på förhörs­anlägg­ningen dömdes Jihad för att vara medlem i en terroristorganisation till sju månaders fängelse.
– De säger att det handlar om politisk verksamhet i student­organisationen, men för oss är det social verksamhet, säger ­Jihad vars främsta insats inom organisationen var att arrangera ett sommarläger för barn.

Vägspärrar

Att studenter systematiskt förvägras genomfart vid vägspärrar i samband med tentaperioder är inte någon hemlighet på Västbanken. Men den begränsade rörligheten påverkar även vardagsliv och studier överlag, inte bara när det är dags för tenta.
– För två år sedan hade vi checkpoints på vägen in till universitetet varje dag, säger Sa'ad Hussein som bor i Aqraba och som varje dag måste ta sig förbi checkpointen Huwwara på väg in till Nablus. Vissa dagar kom jag inte hem förrän sex eller sju på kvällen för att jag var tvungen att vänta i en checkpoint.

Men individuella studenter kan även punktmarkeras av den israeliska armén om de blir för framgångsrika. Amal Abed al-Montallab, en palestinsk mor från Beit Ommar, strax norr om Hebron berättar om hur hennes son trakasserats av militären så att han inte skulle kunna slutföra sina tentor.
– De gör så varje år, säger hon. En pojke här i grannskapet arresterade de tre år i rad precis innan sluttentorna.

Kompetens försvinner

I andra änden av Västbanken, i byn Qusra utanför Nablus, berättar ­Mohammed Nasser om hur unga, begåvade studenter letas upp av den israeliska militären och lockas till Israel med löften om arbete, trygghet och välstånd. För individen självklart oerhört lockande men för det palestinska samhället förödande då kompetens försvinner ut ur området. För lite mer än ett år sedan rapporterade även den israeliska tidningen Haaretz att en agent från Shin Bet, den israeliska säkerhetstjänsten, försökt rekrytera palestinska medicinstudenter vid
Al-Quds universitet som informatörer genom att hota med att dra in deras inresetillstånd till Jerusalem.

Anpassade undervisningstider

Den mur som nu byggs på Västbanken ger möjlighet för den israeliska armén att i detalj kontrollera människoflödet in och ut från området, så även för studenter vars universitet kan befinna sig på andra sidan om murens checkpoints. Utbildningsinstitutioner, speciellt i östra Jerusalem, blir även tvungna att anpassa sina undervisningstider efter murens öppettider. Att inte få sitt inresetillstånd förlängt kan helt enkelt innebära slutet på studi­erna för den som råkar vara född på fel sida om muren.
– Folk tänker annorlunda nuför­tiden, säger Abed Tamini, färdig­­­­ut­bildad sjuksköterska från flyktinglägret Askar utanför Nablus. Tidigare kunde man prioritera utbildning eftersom man ansåg att utbildade människor kunde utmana den israeliska ockupationen, men idag är alla för upptagna med att försörja sin familj. Det är viktigare att skaffa ett jobb och dra in pengar för att få mat på bordet.
text och foto: jens wingren

---