Studierna i sig kan inte ses som ett självändamål utan dess kärna måste praktiseras och implementeras, menar debattören. Foto: Stefan MathissonAkademisk inflation. 360. 360 är summan av antalet högskolepoäng jag har just nu, vilket motsvarar 12 terminer eller 6 år av heltidsstudier vid universitetet. När jag avslutar mitt program om ett år kommer jag att ha ytterligare 60 poäng, sammanlagt 420 högskolepoäng, två kandidatexamina och en masterexamen. Varför är det intressant undrar ni.
Innan jag kommer till det intressanta vill jag poängtera att jag inte enbart levt i skolans skyddade värld. Då jag vägrar skuldsätta mig hos CSN har jag ständigt jobbat under mina studier, både hel- och deltid. Förkovrat mig och skaffat mig allehanda utomakademiska meriter. Jag är vad man skulle kunna kalla driven, ambitiös, engagerad och målmedveten. Adjektiv man finner i de flesta personliga brev folk skickar in till jobbannonser.
Och det är just det som är problemet. Man finner det i nästan alla personliga brev och nästan samtliga som ansöker om jobb har flera års utbildning och meriter. I Sverige är utbildning gratis, vilket är väldigt fint och jag är ytterst tacksam för det. Det leder dock till en akademisk inflation. I princip alla som söker jobb har en kandidatexamen och väldigt många har även en masterexamen. Ribban höjs och gränserna flyttas fram; om det för något decennium sedan var plus i kanten om man hade en avancerad examen, är det numera ett måste. Det dröjer inte länge förrän man snart måste vara disputerad för att ha en rimlig chans under anställningsintervjun.
Det som fick mig att reflektera över detta på allvar är att jag just nu är i USA och gör en utbytestermin. I USA kostar utbildning och här efterfrågas personer med utbildning. Här värderas kunskap och här får personer med akademisk examen adekvat lön när de söker dito jobb. I USA råder en annan balans mellan efterfrågan och tillgång, mellan färdigskolade akademiker och kvalificerade jobb de kan söka. Vad som i USA känns som en investering för framtiden blir i Sverige något nödvändigt ont. Missförstå mig inte, jag gillar att studera och tror att högre utbildning i sig för något gott med sig. Inte minst tror jag det leder till en kvalitetshöjning när allt fler avlägger avancerade examina. Men det är sorgligt att se när investerade timmar i skolan inte ger utdelning annat än i intellektuell förkovring.
Det måste till förändringar för att bättre integrera högre studier med ett attraktivt yrkesliv. Studierna i sig kan inte ses som ett självändamål utan dess kärna måste praktiseras och implementeras. Att utöka universitetens samarbete med näringslivet är en väg att gå. Då transitionen mellan skola och arbetsliv underlättas samt bedömningen av efterfrågan på kompetens underlättas.
CHRISTOPHER HOLMBERG
MASTERPROGRAMMET I OFFENTLIG FÖRVALTNING VID GU
