En shoppingtur i den pittoreska stadskärnan med mamma i hennes permobil blev nu en helt annan utmaning än den varit tidigare. Julklappströjan till pappa, som mamma alltid köpt i stadens herrekipering, fick jag gå in och välja, och sedan bära med mig ut i snömodden där mamma väntade på att få godkänna valet. De flesta av våra gamla favoritbutiker var det bara att strunta i. Av ett redan ganska magert utbud återstod det endast en butik där man kom in utan att gå i trappor.
Ett liknande problem stötte jag på när jag härom veckan skulle äta lunch med en väninna och hennes lille son här i centrala Göteborg. Efter en stunds funderande insåg vi att i princip alla kaféer och restauranger i närheten ligger inrymda i små trånga källarlokaler. Med smala trappor där det är svårt att baxa ner en barnvagn med ett sovande barn, och utan svängrum mellan borden. Besvärligt med en barnvagn. Helt omöjligt med en rullstol eller permobil. Den värld vi alltid tagit för given krympte lite grann.
Än är det en bit kvar innan universitetet verkligen blir tillgängligt för alla.
För mig i min vardag är det inget problem om det saknas en ramp, om hissen är trasig eller dörröppnaren sitter fel. Ett felplacerat handfat är inget hinder, och jag når lätt böckerna på den översta hyllan i biblioteket. Men för den som har en fysisk funktionsnedsättning kan sådant som för oss andra är petitesser vara skillnaden mellan att klara sig själv eller att hela tiden tvingas be om hjälp.
Myndigheten Handisam gör varje år en undersökning där Göteborgs universitet själv får bedöma sin tillgänglighet. Förra året fick universitetet 12 av 13 poäng. Men när Spionens reporter Clara Tortosa gav sig ut tillsammans med föreningen Utopia för att testa tillgängligheten i praktiken, visade det sig att det finns mycket övrigt att önska. Och då besökte de bara tre av universitetets byggnader, varav två är relativt nyrenoverade.
Inventeringen av tillgängligheten i GU:s lokaler är två år försenad. Långt ifrån alla lokaler är utrustade med hörslingor. "Erfarenheten säger att även om det finns, kanske det inte fungerar." kommenterar GU:s samordnare för studenter med funktionshinder bristen. Och för en tid sedan sade universitetet upp sina egna teckenspråkstolkar och lade ut tolkningen på entreprenad. Än är det en bit kvar innan universitetet verkligen blir tillgängligt för alla.
Och GU, det räcker inte att ge sig själv poäng. Man måste skriva tentan också.
lina söderström
chefredaktör
