I höst firar masterprogrammet i symfoniskt orkesterspel, University of Gothenburg Symphony Orchestra, 10-års jubileum. Spionen besökte den unika utbildningen där studenterna delar orkester med proffsen redan från dag ett.
Strålkastarna tänds. Två operastudenter klädda i rutig skoluniform svävar över scenen. Deras stämmor studsar mellan väggarna. I orkesterdiket sitter 30 musiker tätt, tätt tillsammans i en halvmåne. Violin, viola och cello närmast dirigenten. Flöjt, oboe och bläckblås bakom. Alla väntar blickstilla.
Björn Stensen (viola), Gabriella Eeles (oboe) och Rocio Vilaplana (violin) har vigt sina liv åt den klassiska musiken. De är masterstudenter vid den unika utbildningen, University of Gothenburg Symphony Orchestra. Nu övar de “Cosi fan tutte” tillsammans med operautbildningen. Foto: Carlos ZayaPå Artisten, Högskolan för scen och musik, övar masterstudenterna i orkesterspel tillammans med operautbildningen. "Così fan tutte" står det på dagens repetitionsnoter, Mozarts komiska operaverk om svartsjuka, förälskelse och svek från år 1790.
I orkesterdiket sitter spanska Rocio Vilaplana på violin, Björn Stensen från Göteborg på violin och engelska Gabriella Eeles på oboe. De har alla vigt sina liv åt den klassiska musiken. Inför Mozartpremiären övar de fyra timmar varje dag med orkestern och operasångarna, men oftast blir det mer.
– En vanlig dag övar jag minst sex-sju timmar, dels i skolan men också mycket själv, säger Rocio som har spelat violin sedan hon var sju år.
De är alla överens om att känslan när allting klaffar, är den bästa. Och att det är vägen dit som gör en orkester sammansvetsad.
– Att spela i en orkester handlar om en djup nivå av känslor och erfarenhet. Man lär känna varandra väldigt väl, säger Gabriella.
Internationell atmosfär
Utbildningen är unik i sitt slag i Europa. Under den tvååriga masterutbildningen har man nio stora orkesterprojekt årligen, som mynnar ut i konserter. Undervisningen bedrivs på engelska och studenterna representerar 14 olika nationaliteter. Mest representerade är studenter från Sverige följt av Spanien och England. De mest långväga kommer från Mongoliet och Japan.
– Jag gillar den internationella atmosfären. Vi pratar mycket om musik, men det är spännande att vi också kan prata genom musiken, säger Björn.
– Man märker att vi har lärt oss musik på olika sätt. I Ryssland är man mer strikt och i England teknisk. I Sverige handlar det nog mer om känsla än teknik, säger Gabriella och tittar frågande på Björn som nickar.
Blickarna söker efter en fjäderlätt rörelse från dirigentpinnen. Nu rör sig orkestern unisont. Sträcker på ryggen. Drar efter andan. Lyfter stråken. Dirigent Kjell Ingebretsen höjer ljudlöst armarna. En halv sekunds av total tystnad innan lokalen fylls av musikalisk magi.
profesionella musiker
Medan målet med många utbildningar är att kunna visa upp en masterexamen, är det i många fall annorlunda för musiker. För dem handlar det om att samla rutin och lärdomar.
– Diplomet är inte viktigt. Det handlar om vem som presterar bäst på en audition, säger Björn.
– Man får så mycket mer än en examen. Jag hade aldrig varit redo om jag inte hade läst här först, säger Gabriella.
Rocio tar examen i januari, men kommer inte åka tillbaka till Spanien. Den ekonomiska krisen gör att symfoniorkestrarnas kassor är tomma i hemlandet.
– I Sverige har man bättre livskvalité, i Spanien finns det inga jobb.
– Nej, man får mer respekt som klassisk musiker i Sverige. Här är man mer eftertraktad, fyller Gabriella i.
Men även om musikerklimatet är bättre i Sverige, är det ingen lätt framtid som väntar dem. Men de har målet klart för sig. De ska bli professionella musiker.
Med samma fjäderlätta rörelse tystnar orkestern. Väntan. Gabriella bläddrar i en bok med sin oboe under armen. Två cellister gestikulerar ljudlöst med sina stråkar mot noterna. Och så blir det stilla igen. Alla är redo för nästa, klingande stycke. .
TEXT: CECILIA AHLE / FOTO: CARLOS ZAYA
