"Det värsta är att folk tror att jag är dum"
Tänk om du hade haft svårt att läsa och skriva. Hade du vågat utbilda dig då?– Det värsta är när folk tror att jag är dum, säger Jennie Eriksson som är en av hundratals studenter vid Göteborgs universitet som har dyslexi.
Många hjälpmedel för dyslektiker
Dyslexi är ett funktionshinder som innebär läs- och skrivsvårigheter och är inte relaterat till intelligens. Med dyslexi är det svårt att snabbt och per automatik identifiera och känna igen skrivna ord. Läsningen blir långsam och knagglig vilket gör att det blir svårt att förstå vad som läses. Det är också mycket vanligt med stavningssvårigheter. Mellan fyra och åtta procent av befolkningen har så svårt att läsa och skriva att de kan få en dyslexidiagnos.
Det finns flera hjälpmedel för att underlätta studierna för studenter med dyslexi. För att få stöd behövs ett intyg från logoped, psykolog eller någon annan som har befogenhet att skriva sådana dokument.
- Det är möjligt att få längre tid på sig under tentor. På salstentor kan man dessutom få sitta ensam för att undvika störande ljud.
- Universitetsbiblioteken har tillgång till inläst kurslitteratur. Studenter med
dyslexi har förtur till dem. - Anteckningsstöd innebär att en person, vanligtvis en kurskamrat, antecknar för studenten med dyslexi. Den som hjälper kan få ersättning från universitetet för "merarbete".
- För mer information, hör av dig till Eva Johansson som är kontaktperson för studenter med dyslexi på telefonnummer 031-786 2151
Seat Vaselinov, 33, och Jennie Eriksson, 29, är överens om att det finns vissa problem med att ha ett funktionshinder när man studerar.
– Det borde inte behöva vara så. Jag blir förvånad över att ansvariga på universitetet inte vet hur de ska hantera oss studenter med dyslexi, säger Jennie Eriksson som läser till jurist.
Socionomstudenten Seat Vaselinov håller med:
– Institutionerna måste visa förståelse. Utåt sett är jag frisk men behöver vissa hjälpmedel för att kunna gå min utbildning, det borde inte vara så svårt att förstå.
Samma villkor som andra
Eva Johansson arbetar som kontaktperson och det är henne som studenter med dyslexi ska träffa för att få hjälp.
– Att vara dyslektiker är inte konstigt längre, studenterna är öppna och tipsar varandra om att det finns hjälp. Det är så de får veta att jag finns.
De vanligaste frågorna hon får handlar om inläst litteratur och extra tid för tentor.
Enligt Göteborgs universitets stadgar ska studenter med dyslexi kunna studera på samma villkor som övriga studenter. Dessutom finns det en mängd olika verktyg som studenter har rätt till: inläst kurslitteratur,
anteckningsstöd och språkhandledning. Universitetet betalar den som hjälper till med anteckningar, oftast kurskamrater, men trots det upplever Seat Vaselinov att det är svårt att hitta någon som vill hjälpa honom.
– Folk trodde att jag bad om hjälp för att jag var lat. Det handlar inte om att jag är lat utan att jag inte kan lyssna och skriva samtidigt, därför blir jag beroende av andras välvilja.
Jennie Eriksson fick hon veta att hon har dyslexi när hon var åtta år.
– Det är lika svårt för mig att förstå hur det är att kunna läsa helt perfekt som för andra att förstå min situation. Jag har fått kämpa under hela min skolgång, det kanske är därför som jag inte ställer så höga krav på universitetet nu.
Seat Vaselinov fick beskedet långt senare, i vuxen ålder för drygt ett år sedan, och han är glad att det finns hjälp att få.
– Jag lär mig hantera dyslexin och hjälpmedlen underlättar. Utan dem hade jag hoppat av utbildningen.
Små hjälpmedel fungerar
Seat Vaselinov och Jennie Eriksson är flitiga användare av Daisy, ett program för inlästa kursböcker.
– Det känns övermäktigt att läsa en tjock bok, det tar så lång tid för mig att få ordning på texten. Jag löser det genom att promenera och lyssna på boken. När jag sedan läser så förstår jag sammanhangen, säger Seat Vaselinov.
Jennie Eriksson har programmet som en app i hennes mobiltelefon. Hon visar entusiastiskt hur texten rullar på skärmen samtidigt som en röst läser högt.
– Att lyssna och läsa samtidigt förenklar studierna för mig. Det är guld värt och jag hade inte klarat mig utan det. Det är de små hjälpmedlen som fungerar, säger Jennie Eriksson som dock önskar snabbare
utgåvor av kursböcker.
– I min utbildning behöver jag de senaste upplagorna. Lagarna ändras ofta och jag behöver vara uppdaterad. När jag beställer en talbok så får jag oftast en alldeles för gammal version som jag inte har nytta av.
Känner igen berättelserna
Seat Vaselinov är kritisk till hur vissa personer han träffar i utbildningen bemöter hans frågor om hjälp.
– Vi utbildar oss till socionomer och ska jobba med människor. Det är komiskt hur institutionen för socialt arbete bemöter funktionshindrade studenter. Normen är att människor ska kunna läsa och skriva, det är kanske därför det är svårt veta hur man ska förhålla sig till dyslektiker.
– När jag pratade om stöd med min studierektor visste hon knappt vad dyslexi var. Det kändes märkligt, säger Jennie Eriksson. Nu erbjuds jag bra stöd, jag får mer tid under tentor och får sitta ensam för att inte bli distraherad av alla läskburkar som öppnas.
Eva Johansson, är medveten om att universitetets institutioner fungerar olika och känner igen berättelserna.
– Vi har speciella dagar som är till för att informera anställda om hur man hanterar studenter med funktionshinder. Men Göteborgs universitet är stort och vi når tyvärr inte alla. Det är också skillnad på institutionerna. Vissa har tillgänglighetsplaner och andra inte, vilket är synd. Några utbildningar har fler dyslektiska studenter och har hunnit sätta sig in i hur de ska ta emot dem.
Blir extremt trött
Att få mer tid på tentor är ett sätt att stötta studenter med dyslexi. För att få det ska man prata med studierektorn och kursansvarig och enligt Eva Johansson brukar det inte vara några problem.
– Jag får 50 procent extra tid under en tenta vilket betyder att jag sitter sju, åtta timmar. Det är svårt att sitta så länge, jag blir extremt trött och resultaten påverkas. En lösning är att jag får göra en muntlig del så jag kan visa vad jag kan. En del får den möjligheten, men tyvärr inte jag, säger Seat Vaselinov.
– Det är jättebra att vi får den chansen, säger Jennie Eriksson. Det är relativt, mina kursare har inte behovet av extra tid men jag behöver den för att kunna skriva begripligt och för att kunna vara på samma nivå som dem.
Hon hade gärna delat upp tentorna för att undvika en "evighet" i tentasalen.
– De fokuserar på mitt språk som om jag inte vore dyslektiker. Det är ju en press att sätta en tenta och dessutom skriva helt perfekt, inte konstigt att det tar så lång tid för mig.
– Det är bra att de ställer lika höga kunskapskrav på oss som för andra, självklart ska de göra det. Stavningen blir ett problem när vi har salstentor eftersom ingen språkhandledare finns då, säger Seat Vaselinov.
minna månson