Kajaken är din bästa vän i skärgården
Helgen är här, sommaren kämpar framgångsrikt mot hösten och 11:ans spårvagn mot Saltholmen bär med sig badsugna ungdomar ut från den tryckande, kvävande värmen i staden. Men denna gång stannar vi inte på fastlandet, vi ska längre ut. Västtrafikkortet är mer än ett spårvagnskort, det är ett båtkort också, en biljett till Göteborgs skärgård, bara att trycka på byte.
Kajakerna väntar på oss i det stora skjulet ett stenkast från färjans anläggningsplats på Styrsö Skäret och glada att slippa bördan sätter vi ner packningen och tar den långhårige kajakmannen i hand. Mötet är förutbestämt. Vi har paddlat lite förut så vi behöver inga instruktioner, men tackar för kartan och flytvästarna.
Vi är snart ute på det soldränkta vattnet och det är nu den första stillheten kommer över oss. Borta är minnet av stadens buller och larm. Här ute bland kobbarna finns inga krav. Och när vi så småningom tar en matpaus på en obebodd holme och solen behagligt värmer våra mer eller mindre nakna kroppar är det som om vi hittat hem.
Fler udda utflykter:Västra långvattnet och Delsjöområdet Vad: Skogssjö. Välj mellan klipphällar i vattennivå eller femmetersklippan på andra sidan. Smithska udden och Näset Vad: Havsbad. Välj mellan strand, brygga eller klippor. |
Tältet slås upp på Stora Rävholmen och sojakorvarna grillas på en glödbädd med inslag av solnedgångens sensommarljus. När dagsljuset är borta kryper vi belåtna ner i sovsäckarna och vi somnar snart, nöjda med dagens eskapader.
Nästa morgon är naturen inte lika tillmötesgående. Nu blåser en grå vind ute och en skur passerar medan vi huttrande äter frukost i tältet. Vi gör vårt bästa för att värma oss och sover igenom förmiddagen. Vi har ingen radio och inget minne av prognosen så vi vet inte om gårdagens goda väder kommer återvända.
Efter en kall pastasallad bestämmer vi oss för att trots allt paddla vidare och när vi kravlat oss ur vår lya kommer öns invånare för att bjuda oss farväl. Deras ull är grå som molnen och de stångas och hoppar sinsemellan innan de nyfiket kommer fram för att lukta på de avgående gästerna.
Havet går till uppror. Utåt Vinga går det vita gäss och vinden friskar ständigt i. Sjön slår över fören och regnet anländer i höjd med Sjumansholmen. I kraftig vind tar vi oss upp i kanalen mellan Styrsö och Donsö. Vinden gör att kajakerna driver och för att kompensera paddlar vi endast på styrbords sida. Vi hoppas att prövningen snart ska vara över men vid Bratten tvingas vi konstatera att regnet håller i sig och att vinden inte alls tycks mojna. Kropparna är trötta, blöta och stela.
När havet sätter den sidan till finns det inte mycket mer att göra än att kapitulera. Vi vänder, byter om, tackar för oss och kliver på en färja mot Vrångö. Vilket för oss är fel håll, men vad spelar det för roll när det finns ett fik på som serverar livsbringande te?
text och foto: fabian andrén
