fotodynamisk

Lars Lilliestam, doktor i musikvetenskap, GU. Foto: Daniel Wirgård

Musiktoken som har levt sitt liv på GU

Han föreläser inte. Han håller i lektioner. Ibland liknar det improviserad jazz, enligt honom själv. Lars Lilliestam har undervisat i snart 40 år, men har fortfarande mer att ge.

Han föreläser inte. Han håller i lektioner. Ibland liknar det improviserad jazz, enligt honom själv. Lars Lilliestam har undervisat i snart 40 år, men har fortfarande mer att ge.

– Där har många suttit och hulkat, säger Lars och nickar mot den gröna läsfåtöljen i arbetsrummet. Han har intervjuat åtskilliga människor om deras förhållande till musik, ett ämne som ibland väcker starka minnen och känslor. Vad musik gör med människor och vad människor gör med musik är hans specialområde inom forskningen. Men att han skulle bli doktor i musikvetenskap var inget han hade planerat.
– Life is what happens when you’re busy making other plans, säger han och citerar John Lennon.

Han var 22, spelade i band och hade just gått ut journalisthögskolan. En av kompisarna i bandet pluggade musikvetenskap och drog med honom. Och innan Lars hunnit klart med sin C-uppsats blev han tillfrågad att vikariera på grundkursen. Han läste sen in en kandidatexamen och började forska.

– Vad har musiken gjort med dig?
Lars blir tyst och kupar handen om den skäggiga hakan. Han är inte vad att själv få frågan, men berättar att han blev ”musiktok” när han var 11-12 år.
– Jag lyssnade på musik i osannolika mängder. Idag har jag inte lika mycket tid för det. Människor slutar ofta lyssna på ny musik när de är runt 30, när man får jobb och familj. Då börjar man svänga tillbaka till gamla minnen.

Han menar att vi formas av den musik vi lyssnar på när vi är mellan 15 och 25. Själv bär han ständigt med sig Dylan-låtar.
– Det finns ett Dylan-citat för alla stunder i livet. Det är inte bara texten utan hur han sjunger, säger han och bläddrar i ett exemplar av Dylans samlade texter.

Boken är full av post-it-lappar. Han har boken både i sitt arbetsrum och hemma i sin privata bokhylla. Men någon längre studie om Dylan har det inte blivit – ämnet ligger honom för nära. Just nu håller han på med ett projekt om musik och hälsa. I Norge har musik bland annat använts för att bearbeta traumat med Breivik.
– Musik är inte bara något skojigt eller ytligt i tillvaron. För många är det på väldigt stort allvar, en slags vardagsterapi, säger Lars.

På väggen hänger två gitarrer. Han spelade själv i olika band fram till 1996 och någon gång i veckan plockar han fram gitarren skojs skull. Tonårens drömmar om att bli en duktig musiker och låtskrivare är inte längre aktuella. Nästa år fyller han 65, men är inte redo att gå i pension. Han hoppas på att jobba deltid och fortsätta undervisa en del.
– Jag är fascinerad av hur unga människor tänker. Det är så mycket jag lär mig av dem.

Han har inget längre manus till sina lektioner utan går in klassrummet med ett stolpmanus på fem ord och en lista med musikexempel. Och föredrar OH-bilder framför PowerPoint eftersom han kan vara mer spontan.
– Men när jag började undervisa var jag yngre än många av studenterna. Jag hade inte velat ha mig själv som lärare då.

 

Professor Lars Lilliestam

Namn: Lars Lilliestam
Gör: Forskar och undervisar i musikvetenskap
Bor: Kålltorp
Familj: Fru, 3 utflugna barn, 2 barnbarn, katten Emil
Intressen: Idrott, skönlitteratur, gå på gym, vara i Berlin
Första skiva: Please please me med Beatles
Motto: ”Det finns alltid nån som har en annan historia att berätta”

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se