På folkmusikkaféet Allégården möts studenter, barnfamiljer och pensionärer. Foto: Daniel Wirgård

Gammal och ung möts i dansen

På folkmusikkaféet Allégården möts studenter, barnfamiljer och pensionärer för att dansa, spela och förkovra sig i folkmusikens fascinerande värld.    

En och annan häxa hastar över Järntorget denna regniga fredagskväll i slutet av oktober. Och se där! En vampyr som går hand i hand med en zombie. Att det är halloweenhelg märks knappast inne på Folkmusikkaféet, där allting är – precis som vanligt. Kaffe, mackor och kakor serveras av leende volontärer, stearinljusen på borden kastar magi och trevnad över fiket.
Vid ett bord sitter 86-årige Jan Cederlöf och myser. Cederlöf är en flitig konsertbesökare och han tecknar som regel alltid av de musiker vars musik han avnjuter. Säg den folkmusiker i Göteborg som inte har ett självporträtt signerat Cederlöf.
– Jag har gett bort tusentals teckningar! Det började med att jag ritade av några musiker på en servett för tjugo år sedan, berättar Cederlöf som har fredagskvällen planerad:
–Senare ska jag gå på jazzjam på Oceanen, det brukar svänga om musiken där. Istället för att vara själv hemma, så går jag ut och gör saker istället, säger han.

Vid bordet bredvid Cederlöfs har ett gäng yngre dansare slagit sig ner. De samtalar över wienerbröd och en kopp te. Att dans och musik skapar en social arena som för människor samman är ingen nyhet, men ett besök på Allégården understryker detta faktum med tjock, röd penna. En trappa upp ovanför fiket pågår en fortsättningskurs i folkdans, som fiolspelmannen Fredrik Persson ackompanjerar med en livlig polska.

Leder låtstuga

I rummet bredvid leder Julia Klingvall en låtstuga, där ett stort gäng fiolspelare och en sopransaxofonist lär sig en Halling. Halling är en energisk, norsk dans – en riktig tuppuppvisning (tänk breakdance). Under låtstugor delar deltagarna ofta med sig av sin egen kunskap om musiken och vill gärna veta mer om låten de spelar: ”Vem är den här låten efter?”, ”Jag kan en liknande, den går såhär”, ”Hur dansar man en Halling?”, ”Den där drillen, hur gör du den?”.
Kanske är det denna detaljkännedom, den djupa kunskapen och det outtröttliga grävandet i traditionen som gör att utövande av folkmusik betraktas som ett sorts nörderi. Är man intresserad av folkdans och folkmusik så blir det lätt att man låter sig svepas med fullständigt. Att promenera till bussen i polsketakt kan ses som en av folkdansens lättare bieffekter.

Utmanande vals

På nedervåningen är det nybörjarkurs i dans; här virvlar gammal och ung runt tillsammans i polska, vals och schottis. Folkmusikkaféet är en mötesplats som för samman minst tre generationers dansare och det syns tydligt på detta dansgolv. Strax innan halv åtta får danskursen ge vika för kvällens konsert. Stina Hylén, Matilda Amundsen Bergström och Olle Olsson pustar ut efter kraftansträngningen:
– Just nu är det valsen som är den stora utmaningen, säger Olle Olsson som studerar på GU:s samhällsvetenskapliga fakultet.
Matilda Amundsen Bergström är doktorand på Humanisten och hon har velat lära sig folkdans i många år, men det är först nu som hon gjort slag i saken.
– Det finns ju en stor folkmusikscen i Göteborg och jag har gått på många folkmusikkonserter. Det blir en extra dimension när man kan dansa till folkmusiken också, säger Matilda Amundsen Bergström och Stina Hylén håller med:
– Ja, jag vet att jag kommer ha nytta av detta i livet, plus att det är roligt! .
      

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se