Förre Valandstudenten My Sandström blev känd för fejkdokumentären Nudisten Foto: Ellika Henriksson

Studenten bakom succén Nudisten

I sin senaste film frågar hon främlingar på stan om hon får filma dem när de gör av med tusen kronor. Men mest känd är tidigare Valandstudenten My Sandström för fejkdokumentären Nudisten, som blivit något av ett internetfenomen under vintern.

Säg ”Nudisten” och de flesta vet att du pratar om en kortfilm som gått på SVT play under vintern. I filmen möter tittaren Kerstin, som efter att ha blivit lämnad av pojkvännen lever ständigt naken i ett gammalt hus på landet. Filmen är en av de kortfilmer som setts av flest på SVT.
– Första veckan i mars var det fler som såg Nudisten än Skavlan, säger My Sandström, som gjorde filmen 2010 under sitt första år på Akademin Valand.
Hon beskriver Nudisten som en femåring som börjat leva sitt eget liv.
– Vi hade ingen aning om att den skulle ses av så många när vi började.

Ingen budget

Nudisten, eller Kerstin som hon heter, blev till när My och barndomskompisen Carolina Malmborg hade tråkigt en dag och började skämta om en karaktär som var naken. De bestämde sig för att göra en film om karaktären. Att den fick formen av en dokumentär berodde på att de helt enkelt inte hade pengar för att göra en spelfilm.
– Det var ett sätt att komma undan att vi varken hade budget eller filmteam, säger My Sandström.
Filmen är uppbyggd som en dokumentär där My, som håller i kameran, samtalar med Kerstin och filmar henne mer eller mindre närgånget när hon dammsuger, får besök av en väninna och går på danslokal. Många som sett filmen har tolkat den som en riktig dokumentär och det är det som har skapat mest debatt i efterhand.
– Jag upptäckte när jag visade filmen för en testpublik att man fick den bästa filmupplevelsen om man inte visste någonting om filmen innan, så det var ett medvetet val att inte skriva i förtexten det var en spelfilm, säger My Sandström.  

Känns igen

Efter att Nudisten visats på SVT har flera män hört av sig till My och velat träffa eller gifta sig med Kerstin. Carolina Malmborg, som spelar Kerstin, känns ibland igen på stan. Det har hänt att folk kommer fram och pratar med henne som om hon vore karaktären, fast att hon är helt påklädd.
– Hon tar det på rätt sätt, som en komplimang. Hon har helt enkelt gjort en så bra rolltolkning att folk tror att karaktären finns på riktigt, säger My Sandström.
I efterhand har hon fått en del kommentarer från människor som känner sig lurade när de får veta att Kerstin är en uppdiktad person.
– Det fascinerar mig att det är så himla viktigt att veta vad som är verklighet och fiktion.

Gav bort pengarna

När Nudisten visades på filmfestivalen i Göteborg 2012 vann den kortfilmspriset Startsladden. En del av priset var 15 000 kronor till en ny filminspelning – på villkor att den gjordes i Stockholm. My hade ett år på sig att genomföra projektet, samtidigt som hon pluggade i Göteborg.
– Jag tyckte att det vore bättre om någon annan fick pengarna än att de skulle brinna inne. Så jag frågade om det var okej att jag gav bort pengarna och filmade människor när de spenderade dem, i Stockholm.
Det blev upptakten till Mys senaste film, Kulturpengar, som nyligen visades på filmfestivalen i Göteborg. I filmen, som till skillnad från Nudisten är en riktig dokumentär, går hon runt på stan och frågar vilt främmande människor om hon får ge dem tusen kronor, och sedan filma dem när de gör av med pengarna.
Hon hamnar med en fårad man på storhandling i mataffär, äter middag på Sturehof med en äldre herre, köper mangadockor med en tonåring och sitter på en obäddad säng i ett kalt socialboende med ett ungt par som just köpt en gosedjurskanin till dottern som socialtjänsten fråntagit dem vårdnaden om.

Vänder på kameran

My spelar själv en stor roll i filmen – vid ett par tillfällen vänder de som filmas i dokumentären kameran mot henne själv.
– För att komma nära var jag tvungen att ha ett avväpnande sätt, vara personlig och bjuda på mig själv, säger My.
Hon tror att kameran hjälpte henne att komma främlingarna nära.
– När man filmar har man anledning att prata med sådana som man annars inte skulle prata med. Det var jätteroligt att träffa alla de här människorna som jag aldrig annars aldrig skulle handla, prata eller gå på restaurang med.
Gemensamt för de filmer My Sandström gör är de på ett eller annat sätt berättar om utanförskap. Hon vill att de som ser hennes filmer ska känna för sina medmänniskor.
– Det är det som driver mig – jag vill berätta varma historier om de små människorna. Och jag vill våga vara politisk och säga sanningar.

Ingen uppföljare

När My ser Nudisten idag tycker hon att den är naiv – och kanske var det just det som gjorde den möjlig.
– Vi var två nya och ganska omedvetna tjejer som spelade in en film. Jag tycker att det märks i filmen hur kul vi hade när vi gjorde den.

Blir det någon uppföljare till ”Nudisten”?
– Nej. Den kunde göras där och då med de förutsättningarna som fanns då.
Att filmen skulle dra till sig så mycket män var en tanke som aldrig slog dem från början.
– Hade vi tänkt på det hade vi kanske censurerat oss, säger My.

Webserie för svt

Nu har My flera projekt i startgroparna. Bland annat frilansar hon för Barnkanalen med att utveckla serier för små barn. Hon kommer också att få genomföra nästa drömprojekt: en webbserie för ungdomar vars manus hon just presenterat för Sveriges television, som bestämt sig för att de vill gå vidare med projektet.
– Det är det bästa jag har gjort hittills. Det kanske låter kaxigt, men det är så jag känner. Jag är jättestolt.

Om My Sandström

UTBILDNING
• Konstskolan på Gotland.
• Filmregi och produktion på akademin Valand.
FILMER
• Kulturpengar (2015)
Vann Tempo short film award.
• Knuffen (2014)
• Det är bara en känsla (2013)
• Kulan och Pappa kom fram (2012)
Del i Mys examensarbete på Valand.
• Nudisten (2010)
Vann startsladden på Göteborgs filmfestival. • Förfluten ensamhet (2008) Animerad film som finns att se på youtube.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.