Problematisk inre kompass

Med åldern har jag förlorat förmågan att ägna mig åt sådant jag inte vill ägna mig åt. Jag har utvecklat en rätt problematisk inre kompass vilken förbjuder mig att ens tillfälligt spatsera i en riktning jag inte trivs med. Den är så pass överkänslig att pilen fladdrar iväg åt helvete varje gång jag måste göra minsta lilla vardaglig aktivitet som är inte är i total samklang med mitt inre. Detta gör mig givetvis nära på omöjlig att leva med.

Golande dockor och värdelöst föräldraskap

mastermorkerskan1

Jag sket i att plugga förra veckan (thuglife). Eller, om jag ska vara helt ärlig, så hade jag pluggat skiten ur mig själv veckan innan för att kunna vara ledig. Att kunna göra det, bli tvärledig, är fan i mig definitionen av livskvalité för mig. Ledigheten har jag fångat på följande vis: 

"Vietnam sitter kvar i kroppen"

Idag skriver jag tiotusen meter upp i luften. Jag har precis druckit en riktigt god kopp svart te. Vietnam sitter kvar i kroppen och jag får anstränga mig för att hänga med i engelskan, för att inte säga Xin cam on istället för Thank you. Detta trots att hela universitetskursen har varit på engelska.

"Jag älskar att vara arg"

mästermörkerskan1

En god omgång förmiddagsilska har en lugnande effekt på mig. Det ger mig perspektiv på livet. Det är därför en storslagen förmån att livet som student erbjuder mig att starta dagen genom att låta Malou von Sivers försätta mig i ett ilskeorsakat, vegetativt tillstånd. 

"Vårt största arbetsmiljöproblem är just nu värmen"

Idag befinner jag mig på en väldigt annorlunda plats jämfört med förra veckan. Vågorna slår mot stranden. Luften är fuktig, men härlig att andas in. Efter skolan åker vi och badar. Vi letar snäckor på stranden och äter exotiska frukter till mellis. Det är en underlig plats att skriva uppsats på. Vårt största arbetsmiljöproblem är just nu värmen. När jag ska ta mig hem från skolan måste jag kryssa mellan grupper av turister på guidning genom gamla stan.

”Det får man väl inte säga i den här jävla världen”

 

Jag är en del av ett kretslopp av okuvliga kvinnor med den unika gåvan att uteslutande använda stora ord för att beskriva irritationsmoment i vår omvärld. Med modersmjölken har jag fått instruktionen “Om någon inte delar din upprördhet – svär för att förstärka den”. En uppmaning jag bär närmast hjärtat under min vandring genom livet. Bland saker som jag kategoriserat som “käpprätt åt helvete” återfinns exempelvis såväl det faktum att min hyresvärd förbjuder tvättning på söndagar som ekonomisk ojämlikhet.

Om att inte vilja växa upp

pontus IMG 6533

381 901 kronor. Priset på en förlängd barndom. Efter åratal av uppfällda skygglappar har beloppet som en böld i det undermedvetna vuxit sig större. Nu väntar påtvingad vuxendom med livslång studieskuld.  
– Men det är en investering och du avbetalar baserat på din inkomst, säger de positiva.
– Du har sålt din själ till satan och kommer för alltid att vara i statens våld, kraxar olyckskorparna.

"En takterass är det finaste du kan äga här i Hanoi"

Vi är tillbaka i Hanoi och jag känner mig som en fågel i en bur. Trafiken är katastrofal och varje gång jag går utanför dörren känns det som om livet hänger på en skör tråd. Det finns ingen kollektivtrafik och att gå över ett övergångsställe är som att gå över vägen på vilket annat ställe som helst. Det finns fantastisk mat och vackra sjöar men det väger inte så tungt när jag ändå inte kan ta mig fram.

Jag gillar helt enkelt inte Hanoi.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.